Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I din ask kan ingen höra.


Ett mörkt rum
Fem ljus ger ett varmt sken
Gör mina käkbens hårda konturer
Lite mjukare

Naken hud
Ett axelband runt min hals
Sex strängar som läker när de klingar
Min fina gitarr
Alltid trogen mina händer

Musik skapas
Munnen formar ord om gamla tider
Men i fem lågors sken
Är min melodi tystare än allt

Du stiger in i mitt dunkla rum
Jag blir generad
Hoppas tyst att du inte hörde
De ljudlösa orden om att du var
Min drömprins
När jag var barn

Jag ser dig inte klart
Men dina ögon är alltid lika mörkt bruna
Jag kan inte, får inte
Mina ögon sviker mig
Tittar bort

Röda kinder
Hård puls
Jag är avslöjad
Du har mig i din ask

En mörk ask
Där endast fem stilla lågor
Kan visa dig och
Ditt tomma leende vägen
Över mig

Rummet blir mindre
Tiden slutar ticka
Klaustrofobin smyger sig på
Jag skäms över ångesten

Hur skulle jag kunna veta
Din kropp är för stark
Dina läppar är för mycket
Dina händer kan inte hålla still
Dina ögon klär av min redan nakna hud med blicken

I din ask kan ingen höra
Jag vet redan nu
När den femte lågan brunnit ut
Finns inget lock att lyfta på längre

Luften försvinner
Varje andetag gör ont
Ditt tomma leende är överallt

Jag vill inte men
Ljusen sviker mig
Slocknar med flit
Fem
Fyra
Tre
Två
Ett
Jag är fast




Fri vers av Linn G
Läst 318 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-08-07 13:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Linn G
Linn G