jag är vaken
men så obehagligt trött
jag är trädet som har fallit
ändå står jag upp
jag är dimman som har skingrat sig
därför kan du inte se mig
jag är glädjen som har rest iväg
trots det så skimrar mitt leende i minnenas korridorer
jag är ledig för saker att hända
ändå är jag så destruktivt upptagen