Att svepas med i mellanrummens blå bågar
falla mot frasande fragment av liv
famla efter ett fast - ändå inte
alla dess trosor
alla dessa suckar för saken skull
all förment ondska utan förklädnad
äntligen naken
prisgiven
urholkad
fadd som verkligheten
fallande dunster
fragment av liv

en tvångstanke
finna något att drömma
för att slippa rammen mellan skulderbladen
mellan alla mellanrum
rammad trots alla undanflykter
utbränd slocknad

inget mer fyrverkeri
alla går hem
kvällen väntar ännu
men morgonen kommer
en myra slickar dess klo
innan den sliter hungern
ur trötta hjärnor
fyller tarmar med åtaganden
dagens skörd av likgiltighet
brustna blickar
små ord
och skramlet av vagnshjul
mot aftonens baksmälla
och det lösa hoppet
det som inte håller
bara manar fram tiden
förtränger och manar
ännu en dag
och så kanske ännu en
i nätternas svarta mellanrum.