havet ligger
som en spegel

båtar
vid horisonten

jag går längs strandkanten
plockar
en snäcka

stannar och lyssnar

måsars skri
vattnet som kluckar
mot stranden
svag bris mot min hud

solen går ner
därborta i havet nu
sätter eld på
horisontlinjen

jag ritar en dörr
går in i solnedgången

känner hjärtat
det slår
sina slag
sänder ut livets puls

här finns
den ro
jag behöver
för att det inte
ska sluta slå

solnedgången
omsluter mig
låter mig vaggas
till rytmen av vågorna

sakta
tar dom mig hem

P.G 20120813