Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett Rovdjurs dagbok

Hon går där, asfalt under fötterna.
Luften är kall, så att man känner hur den glider ner i lungorna.
Skenet från gatulyktorna får allt att bada i ett gult sken, samma färg som dödens springare. En cigarett i munnen, märket Level. Den smakar gott.

Hon är tunn, med en stor jacka. Rökdoften känns ända hit.
Hon är ett lämpligt byte, svag och lätt. Jag vet att jag är starkare, jag vet att jag är snabbare. Jag är fulländad i det jag gör, jag är perfekt till den uppgift som jag har givit mig.

Jag känner hur alla muskler i min kropp värms upp. Hon kommer närmare och jag känner upphetsningen spridas i min kropp, som heroin genom blodet. Jag är inte människa längre, jag har transformerats till en annan varelse. Jag är mäktigare än allt och jag känner henne, känner doften av hennes kött och blod.

Jag känner den halvfrusna marken under mina fötter och griper den med tårna. Sakta börjar jag att röra mig närmare vägen. Min andning är lugn, jag är inte stressad.

Plötsligt viker hon av från vägen in i skogen. Jag blir förbluffad men tappar inte fattningen, jag tappar aldrig fattningen. När jag följer hennes blick så ser jag vad hon är på väg till. En snölykta.
Vem hade byggt den? Ingen är i närheten, det vet jag. Men när universum gör det lättare för mig så tackar jag och tar emot.

Jag väntar i position, väntar tills hon har inspekterat färdigt och åter vänder sig mot vägen. Nu!

Jag rör mig med starka och snabba steg. Hon hör mig men hinner bara vända sig halvt om innan mina händer griper tag i hennes hals. Hon försöker skrika men jag kramar bara hennes hals hårdare.

Hon sprattlar och sparkar men jag backar bara bakåt så det inte finns någon risk för att hennes lemmar träffar mig. Hon sprattlar och kämpar, men jag är starkare. Sekund efter sekund, hennes styrka sinar. Jag tittar henne i ögonen, sakta ser jag hur livet slocknar. Som ett stearinljus utan syre, lågan blir mindre och mindre ända tills, poff. Bara rök.

Nu sparkar hon inte mer och det kommer hon aldrig att göra. Jag släpper taget och betraktar henne. Där ligger hon död.

Fridfullt.




Övriga genrer av Nattpoeten
Läst 326 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-08-16 00:09



Bookmark and Share


  Federico Romano
Den var mörk! Skrev en liknande om strypningför ett par månader sen, syftet var finna det mörka som alla har eller skulle kunna ha! Mvh Federico!
2012-10-22
  > Nästa text
< Föregående

Nattpoeten