sitter där

ensam

stirrar ut i mörkret

tänker samma tankar som så många andra

det är ju så för alla

likadant

i olika tider

har så fullt upp med alla händelser

nya intryck

så man inte hinner smälta

hinner inte känna efter

och då tror man sig vara lycklig...

när kan man kombinera dessa två

bli road av sig själv

se stundens styrka

våga möta sig själv

leva...