att vakna upp och kunna andas själv
livet är ej enbart en dröm

det upprepar sig
vindlar och virvlar, snurrar och vänder och far

åt alla möjliga och omöjliga håll




för du, jag kan aldrig veta, det har jag lärt mig, hur dagen kommer att se ut
hur nästa dag kommer att se ut och nästa efter det

jag har en fast punkt i livet, mitt hem
detta är en illusion förstår jag väl

jag har skapat den själv

det är magin i livet




magin som står över våra tankar
eller är magin född ur vår innersta drömmar och tankar?

jag tror det senaste

jag tror, att gott som ont som föds och närs om än omedvetet
växer och manifesteras så småningom

ibland ger vi denna idé näring med vår lust och passion
ibland, bara låter vi den passera som en skylt som talar om egenskaper vi har och bär
som vi ej riktigt känner till

förnekelse




att leva förbi dessa egenskaper, de som vi förnekar, gör att de kommer igen
och igen försöker vi - vårt omedvetna - göra oss uppmärksamma på eventuella obehagligheter, begravda i vårt innersta
alternativt, begåvningar och talanger, som vill ha mer

näring

från det medvetna, att vi faktiskt ska se, även om det handlar om att jag faktiskt kan rulla köttbullar, fast jag försöker förneka det


och varför förnekar jag detta? för min egen del har det handlat om en inlärd mindredvärdskänsla jag fick med mig från barnsben
det här kan ju ta förtioåtta år att inse, men bättre sent än aldrig


och hur gott är det inte på en skala, med hemrullade stora köttiga köttbullar utan skorpmjöl

bara de rena ingredienserna och stekta exakt i den storlek du önskar, som en barndomsdröm

ja, en barndomsdröm
är det dessa drömmar som driver oss och för oss framåt

bäst när som vi bestämmer hur dagen ska se ut



eller



som jag låter mig färdas i en båt utan åror jag styr med tankekraft, medvetna och omedvetna
och ändå flyter med eftersom jag lyssnar, jag är lyhörd, jag hör



när den plaskar lätt vid båtkanten och jag ser ut och tackar morgonen

dagen, kvällen

natten där mina drömmar föds