Genom märg och ben

genom natt och dag 

ljöd kärleksklangen

likt cellons dova toner

frambringade av stråkens

mjuka smekningar

när den glider

över spända strängar

En duett av vibrerande

känsliga ackord

färdades ut och upp

mot Vintergatans utkanter

där utdöende stjärnhopar

exploderade i extas

Och stjärnstoffet föll

över dem

regnade ned och

pudrande varje millimeter

av deras skälvande kroppar

Varje cell jublade

som pånyttfödda

medan deras nakna fingertoppar

nuddade varandra

och smälte samman

Tätt sammanflätade låg de

som två oskyldiga barn

och såg

all världens stormar stilla sig

vågorna plana ut

och det spegelblanka havet

lägga sig till ro

Så skymtade de hastigt

himmelens väsen

Din spegelbild, Ditt ansikte

Och Du log!