Hon sitter ensam där borta i ett hörn
Sakta drar hon sitt finger genom sitt långa, ljusa hår
Klockan har stannat under hennes ögonlock
Det är något med henne som gör henne så perfekt
Genom alla andras ögon
På något annorlunda vis

Smala ben, läppstift, drömmar om en annan verklighet
Det är något hos henne som får vattnet att sluta forsa i bäckarna
Att vinden sluta susa förbi en kind, och smeka den så försiktigt
Det är något med henne som får löven att falla snabbare ner från träden
Något som får hennes andetag att bli till musik
Och hennes ord för levande vapen

Vinden viskar försiktigt fram poesi från en okänd plats
Tänder en låga inom henne som aldrig vill ta slut
Hennes blyga läppar saknar sällskap sedan en lång tid tillbaks
Ljuset från den andra sidan börja nu i hennes ögon att sakta tyna bort
Det var inte så här hennes framtid var tänkt att bli

Hennes händer är kalla
Och resten av hennes kropp är täckta av sår
Dom flesta är synliga
Men en del sitter inte på hennes ben, hennes armar eller hennes mage
Dom som har sårat mest sitter i hennes huvud, i hennes tankar
Hon har försökt att glömma bort alla ord som har sagts

Hon har försökt att glömma bort allting som har hänt den senaste tiden
Men ingenting har fungerat
Alternativen börjar nu att ta slut
Hon kan känna det enorma trycket i bröstet
Den ständiga paniken

Hon vill fly
Bort från allt