- Det vore fel att säga... att jag blivit belönad för mitt falskspel. Men jag har aldrig blivit så bestraffad som de åtskilliga gånger jag valt att vara ärlig.

Mina vägval har heller aldrig ansetts oärliga förns de betraktats som osanningar av de vars osanningar förblir oupptäckta. Att vara hederlig innebär i slutändan att aldrig bli påkommen, alternativt att ta konsekvenserna av att din sanning inte är... hanterbar! För din direkta omgivning.

Som hederlig reporter bör du göra vadå, till exempel?

- Vad menar du?

 - Vad för sanningar bär du med dig i arbetet?

 - Ursäkta, jag förstår faktiskt inte.

 - Vem kom du hit för att intervjua?

 - Dig så klart!

 - Okej, varför då?

 - Du är en intressant person.

 - Varför då?

 - Jaa... Din bakgrund och historia fascinerar mig och...

 - Så du får göra reportage om allt som intresserar dig?

 - Nej men...

 - Men vad? Kom igen!

 - Folk gillar brottsfall och brottsgenier, det...

 - Tack! Ska det vara så jävla svårfiskat i dessa vatten? Det är väl inte så jävla otänkbart att du sökte upp mig utifrån premisserna att jag var ett kriminellt geni med en bakgrund som ni, utifrån premisserna att ni vet vad era läsare vill ha, på sin höjd hoppas kunna orsaka morgonkaffe i fel strupe på Anders Andersson eller vad fan man kan tänkas heta när man har en intelligens vars underhåll kan skötas av en pungråtta med musarm.

 - Va fan...

 - Har jag fel? Om de såkallade sanningarna alltså, jag vet att du inte är en pungråtta och jag ber om ursäkt för det.

 - Okej... Det är okej. Vi kanske kan lugna ned oss lite så glömmer vi pungråttan och jag kan försöka svara.

Det är klart att nyhetsvärdering inte är färdigt bearbetad fakta, det är mer en snabb bedömning om någonting är värt att berätta eller inte.

 - Då börjar vi! Idag köpte jag en ny tvål av Helge Fossmo för ett halvt ciggpaket. Det kan anses vara dyrt men jag säger dig detta...

 - Vad gör du?

 - Jag berättar!

 - Jag har inte ställt några frågor.

 - Jag har inte sagt att jag ska svara på några.

 - Du gick med på en intervju.

 - Det har du ju faktiskt rätt i, men jag berättar vad som hänt. The news!

 - När började du förskingra pengar, eller rättare sagt vad fick dig att börja förskingra pengar?

 - Jag vet inte om ett halvt paket cigg kan räknas som pengar...

 - Jag talar om företaget du var anställd på, men där du blev påkommen med att förskingra flera miljoner ifrån olika projektbudgetar under förloppet av fyra år!

 - Kallar du det att förskingra? Göran kallar det "förhandlingsmarginal".

 - Va?

 - Fast Mark kallar det "Underskottstak" men han har nog  lite dålig koll. Värst är ändå Ola, han kallar det ingenting.

 - Du menar att förskingring är väl utbrett inom företaget?

 - Va? Vem har sagt något om förskingring?

 - Ja vad ska jag kalla det då?

 - Kalla det vad fan du vill! Kalla det hamsteryoghurt med panerade , men mentalt utmanade charterturister eller vad fan som helst! Bara folk vet vad du menar!

 - ...

 - Själv kallar jag det "Verktyg för konkurrensminskning. Förskingring har jag däremot aldrig sysslat med.

 - Så vad skriver jag?

 - Frågar du mig?

 - Nej, men jag önskar att jag aldrig sagt det jag just sa...

 - Vi kommer ingen vart i vårt samtal längre. Om du har svårt att se varför så kan jag försöka att förklara det, men det går inte och det är det som är problemet.

Så här sitter vi... och problemets kärna låg i ditt knä och det enda du ser är mig.

Vad ser du?