hon bär en pillerburk
en karta tabletter

olika bär till sylt

hon bär allas förflutna
stegen står lutad mot taket

röd står den gamla väggen
höskullen är ett stilleben

när hon gick
följde allting med

i hennes spår springer rävar 

stadsmuren är ett skydd
människorna är många

gatorna i rutnätet växer -

vägarna breder ut sig som ett korsstygnsmönster
av en hemmaflitig flicka

hon bär stolt alla andra
hon är den enda ensamma

hon bär fatigue
som ett galler

alla sitter i fängelse nu

tillsammans med varandra
inlåsta, blåsta, belåtna

hon sitter med

hon bär fängelset
hon bär nyckelknippan

det är hon som väljer och väljer bort

det blåste en gång en vind i ett hål i muren
men nu är hålet lagat