Hon hade inte

gett någon inträdesbiljett

Till honom

Men han hade ändå

hittat kryphålen

för att nästla sig in


Hon försöker stänga för

Vill inte han ska hitta rätt

Men han hittar hela tiden nya vägar


Hon börjar tycka om

hans närhet

hans värme

hans hetta

hans ord

Som hela tiden omsluter henne

Men väjer hela tiden undan


Försöker hela tiden

bygga upp muren

som han river

Och för varje gång

han han får den på fall

blir det svårare och svårare

att stå i mot

Hon är rädd

Hon är skör

Vill inte bli beroende

av någon


Ensam är starkast

ekar det inom henne...

Vill inte att någon

Hade bestämt

att ingen

skulle komma nära

hennes inre

någonsin mer

Att det skulle vara hennes styrka

För hennes överlevnad

Skulle inte orka

resa sig mer

Det vet hon


Ändå

redan

har hon svårt

att tänka sig

en endaste dag

utan hans ord

hans värme

Känner beroendet

i varje fiber

i varje ådra

Pulserande i hennes hela inre

Längtan efter hans händer

Längtan efter hans kyssar

Livrädd


Svävande


som om hon väntar på ett fall

Vill inte falla igen...