Jag vill att allting blir som förr
När du stod utanför min dörr och väntande

När allting var enkelt likt segel och vind
pustande andetag som smälte mitt ömsande skinn

När du var jag och jag var din
när du helt enkelt brydde dig

Nu när tystnaden väsnas i mitt öra
kan jag inget annat än minnen förgöra

Jag blåste bort ditt andetag i ett enda svep
slit och släng bort det som aldrig blev av

Jag önskar jag en dag slutar förstöra
vågar älska utan att bortförklara

nu har jag mig själv, ensamstående längtan
allting som förr, utom dig utanför min dörr