Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när du slutar höra av dig

Jag vill att allting blir som förr
När du stod utanför min dörr och väntande

När allting var enkelt likt segel och vind
pustande andetag som smälte mitt ömsande skinn

När du var jag och jag var din
när du helt enkelt brydde dig

Nu när tystnaden väsnas i mitt öra
kan jag inget annat än minnen förgöra

Jag blåste bort ditt andetag i ett enda svep
slit och släng bort det som aldrig blev av

Jag önskar jag en dag slutar förstöra
vågar älska utan att bortförklara

nu har jag mig själv, ensamstående längtan
allting som förr, utom dig utanför min dörr






Bunden vers (Rim) av bögpoesi
Läst 563 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-09-11 12:04



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Berörande.
2012-09-28

  Robin V
Riktigt, riktigt bra skrivet!
2012-09-14

  Niclas Petersson VIP
Jag håller med i kommentaren härunder. Riktigt starkt. Det känns och känns igen. Däremot tycker jag att dikten skulle göra sig bättre utan rim. Början är bättre än slutet. Men helhetsintrycket är riktigt bra.
Gillar. Mycket.
2012-09-11

  Mattias C
Inget kul alls, men riktigt bra text! Gillar dina uttryck.
2012-09-11
  > Nästa text
< Föregående

bögpoesi
bögpoesi