Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Med viss tvekan lägger jag ut denna text... vill inte utelämna någon men försöker själv få lite distans... Kanske någon känner igen dilemmat?


Isen mellan oss är tunn sa du

 

Vet inte vad jag ska ta mig till med dig och dina sårade

känslor som alltid tycks återkomma.

 

Isen mellan oss är tunn sa du och dina ord

fick taggar.

 

Du låter mig ofta veta att jag gör dig besviken fast jag

inte menar så. Du får mig att känna mig dum, klumpig,

misslyckad och självisk, som en som aldrig tänker just

 på dig och hur DU känner det, fast du så väl behöver

veta att du är värdefull och älskad.

 

Förstår inte varför allt bli så fel i våra samtal, i våra

möten. Jag ger dig ibland mer förtroenden om mig,

än du gör om dig Sist lyssnade jag länge, länge på allt

du ville säga mig om sommarens händelser. Minns inte

när du sist hade tid att lyssna på mina. Kanske hade

du inte lust bara?

 

Vad jag än gör, är isen ändå tunn mellan oss.

 

Jag berättar en hemlighet för dig men varför hade

jag inte gjort det tidigare? Hur kunde jag hålla dig

utanför den?

Jag ger dig en bok som du får byta om du vill, men

titeln gör dig illa. Det skulle jag ha förstått!

 

Isen är verkligen tunn mellan oss och

taggarna tränger allt djupare ned under huden.

 

Jag läser upp ett kort brev jag sänt till vår gemensamma

förening om mina ändrade planer. Men varför nämnde

jag inte ditt namn? Du har ju en framskjutande position

där och jag borde visat att jag är stolt över dig.  Det hade

DU behövt höra. Vilken bristande omtanke om dig!

 

Isen blir allt tunnare.

 

Det känns som att du hittar fel i allt jag gör eller vill ge

dig eller visar dig och jag ska förstå, åtminstone förstå

hur just DU känner dig

 

Du sa ju att isen mellan oss var tunn!

 

Jag har inte begärt att DU ska förstå mig. Men JAG finns

också! Trampa inte på mig, snälla! Jag håller precis på att

plocka bort taggarna

 

 Ett budskap du är tydlig med är, att jag förbiser dig att jag

inte är stolt över dig, att jag behandlar dig som om DU

inte fanns.

Jag vet att det inte är så, men DU vill vårda dina sårade

känslor och har rätt till det, säger du mig. Vet inte vad

jag ska ta mig till med dig.

 

Isen mellan oss har blivit så tunn, så tunn!

 

Ändå vill jag inte att den ska brista.

 


Fri vers (Prosapoesi) av Siggesdotter
Läst 267 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-09-11 11:23



Bookmark and Share

  paulineviklund
Tar tag i mig och får mig att resa in i Mina egna erfarenheter !
2012-09-12

  Maiah VIP
Verkligen knivig situation... du kanske inte ska lämna ut dig för det verkar som att du blir sårad av personen. Ibland är det bra med distans och lite tjockare hud. Samtalen kanske bör vara väldigt allmänna så ni inte trampar på den tunna isen...
2012-09-11

  Bo Himmelsbåge
Är isen så tunn som den verkar, så är det nog lika bra att den brister. Kanske detta kan vara BÖRJAN till ett varmare klimat UTAN is! Vissa människor lyfter oss, andra sänker oss. Denna kontakt verkar vara av det senare slaget. Kanske bäst att plocka bort taggarna, slicka såren och vägra att ta mera skit! En insiktsfull dikt om ett vanligt problem.
2012-09-11

  walborg
Ömsint och medvetet så fint sagt ...
2012-09-11

  ResenärGenomLivet VIP
Ett jobbigt dilemma...känner igen en del...det är svårt att veta vad man ska göra...
2012-09-11

  PPQ
så denna text känns hela vägen in
2012-09-11

    ej medlem längre
Håller sällan med men spanaren sade det:

Låt denna någon brista ner genom isen. Är det ett vuxet barn det handlar om kanske det är svårt men även då, låt dem brista. Kanske vaknar de upp i det iskalla vattnet, kanske inte ...


Diktmässigt gillar jag inte att meningarna delas upp på rad så att säga, ett prosastycke blir inte till dikt bara för det. Hade nog försökt att få till hela stycken som bryts av "isen mellan oss är tunn sade du", nytt stycke, "vad jag än gör är isen tunn mellan oss", nytt stycke etcetera. Och färgerna, tja, smaksak kanske.


Din ingress:

När du tvekar, när det du skriver känns obekvämt och utlämnande är ofta det som verkligen är bra, så fortsätt så, publicera just sådant. Där är nerven. Precis som nu.

Tack för läsning.
2012-09-11

  Ljusletaren
Detta är inte sann vänskap!
Utan något som tär och skaver och gnager och som äter upp ditt inre.
Kapa linan och var i ditt eget NU.

Vi måste inse att man utvecklas åt olika håll.
Vi msåte inse att vi har gett till varandra det vi behövde just då.
Vi måste inse att vi båda har rätt att byta inriktning på våra liv.
Vi måste båda inse att vi ska tacka för allt vi har fått av varandra och gå vidare.
Vi måste inse att det finns andra som behöver den gåva som vi bär på.
Lycka till med ditt kapande av denna växtvärk/ kram
2012-09-11

  Osvalds_Dotter VIP
Stark text!
Vackert om något svårt.
De sista raderna knyter ihop texten och man
förstår det ligger mkt kärlek, ja känslor.
Man känner äkthet i texten, ärlighet!
Tack =)
2012-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Siggesdotter
Siggesdotter