När såren synes dig oändliga

och ensamheten är din enda vän

när livet blivit blott en börda

och din längtan är bortom

kom håll min hand min lilla flicka,

(fast jag vet du blivit stor)

låt oss strosa längs de stigar

där vi gått vilse båda två,

för jag vet att tillsammans

ska vi alltid hitta hem