i den bästa av dagar händer det

jag ska ”bara” rätta till gardinen

så smäller det till

jag förstår vad som hänt, behöver

inte se den stora tunga blomkrukan

på piedestalen det är den som åkte

i golvet, inte bara den, utan även

den lilla som stod nedanför följde

också med i farten

jag vänder mig långsamt om ser på

förödelsen det är jord och skärvor

över hela golvet först går jag undan

det är ändå bäst att ta reda på allt

direkt

jag lyfter upp den stora krukan, ser

på den flera gånger den höll, men

fatet det gick i tusen bitar, tänk den

lilla krukan där höll både kruka och

fat

det blev att städa efter olyckan istället

för att göra det jag egentligen tänkt

det kan vänta till en annan dag

anits 13 september 2012