Bär vi inte alla med oss

våra åldrar

Såg jag inte 

i din långa manliga kropp;

Den lille pojken

tonåringens famlande

den medelåldrige mannen

hans sökande efter mening

Ser den mogne på väg

mot tryggheten

Ser all din oförlösta längtan

i din ännu resliga

kraftfulla kropp

Anar jag inte

spåren av ensamhet

kanske utanförskap

de där spåren

som aldrig går att radera

de som sätter sig

på insidan

och slår sina djupa rötter

nästan omöjliga att rycka upp

Och min varelse

fylls av ömhet

i en längtan att möta

omfamna

och bekräfta

det du inte fick höra

det ditt hjärta aldrig trodde

det drömmarna väntat på

Ser din oförlösta potential

ser det du kanske inte vet

din värme

ditt inre ljus

ditt goda hjärta

din empati

din kreativitet

din tillit

Ser in i dina blå ögon

lika blå

som den vackraste himmel

en klar sommardag

Besvarar ditt pojkaktiga

breda leende

 Och våra läppar möts

i en kyss

som är mer än en kyss

våra själars djupa förening

Så sammansmälter vi

och rusar ut mot Kosmos

men på vägen dit

drar vi ned ett hav av stjärnor

som förvandlas till stjärnstoff

på insidan

av våra skälvande kroppar

Och tiden upphör där

 -      Vi bara ÄR