gäsp gäsp
vad får mig
att gå ur sängen

gammal ohejdad vana
hungriga katt killar

via den livlösa datorn
svämmar det över

påhittade anklagelser
frågor varför jag skriver
kontaktbrev med frågor
små berättande förklaringar
till nära släkt

av en ännu närmare släkt

det hela är absurt
trots att vårt språk
varit som kinesiska och norska
hela vårt liv

blir jag bestört
den lilla markyta jag trodde
fanns under mig
rämnar den också

vill rulla ihop mig
till en liten liten boll
i ett inbjudande soffhörn

det funkar inte
bara ögonvätska trillar
inget löser sig
nycklar
faller inte ned
från himlen

återigen
glöm det där
med stöd
ingen kan någonsin
lindra din förtvivlan

tid ålder
däremot
kan sudda bort
de skarpa kurvorna
eller
så blir de så sylvassa
att blodet
avtar
att droppa
cirkulera
i en obetydlig kropp
bland
miljoner andra

som varken
har värme
eller mat

vi borde
kanske lämna
lite plats
för fler