Drog sig sakta tillbaka

i sitt skal

Stängde alla luckor

tätade alla springor

Förstärkte

bristande fogar

Kurade så ihop sig

la sig tillrätta

för ett ögonblick

Väntade så

skötte om sina sår

tröstade sig

Försökte förstå

förstå drömmen

Men någon

nuddade skalet

knackade på

Öppnandets ögonblick

var redan där