Hjälp mig att tömma mina tankar nu
Hon sa "kom till mig ikväll"
Han gömde sig i en skugga av ett spöke
Glömde bort tiden och försvann

Han tänkte "är det nu jag ska kyssa henne, och sedan blir resten av livet underbart?"
Men han ryggade tillbaks, försvann in i sina tankar ännu en gång
Min vän pessimisten, fly bort mot den gröna ängen
Mot det blåa, underbara vattnet, där isen aldrig redigt stannar kvar
Det är för alla drömmar man har drömt, men som en efter en har försvunnit
Som man gav upp allt för en plats i livets skådespeleri

Den här staden tystnar aldrig
Och han tänkte "är det nu jag ska kyssa henne, eller ska jag låta henne gå?"

Som om den där sommarnatten aldrig skulle kunna bli evig igen
Jag offrar allt för att ta dom första stegen ännu en gång
Ge mig en vinterdrog, eller åtminstone något lika starkt
En hand full med hopp, en blick tom på glädje

Eufoni - fyll min kropp med morgondagens förväntningar och misär

Ur sprickorna faller rädslan
Hans blod ändrar färg, medan han blickar ut mot horisonten
Hennes tindrande ögon kan han fortfarande se framför sig
Ur den livsälskande pessimistens klarblåa ögon
Han lär aldrig kunna glömma saker han inte vill minnas

Mörkret mellan varenda stjärna börja sakta röra på sig
Ta min hand, så stiger vi mot skymningen
Pessimisten, yttra dig ingenting
Solförmörkelse - ta död på oss så fort du bara kan

Ur askan född, ett monster utan dess like
Dra ditt spöklika täcke över oss alla
Isen smälter aldrig i hennes ögon
Sommarvattnet försvinner aldrig ur hans blick