Mina fötter springer,tankarna skriker.
Var det bara vinden som hade fått en skugga
eller var det verkligen de median kallade för mördarn.
Ögon följer löven och kvistarna på marken.
deras mönster är långa och korta de är inte gröna eller röda.
Ögonen ser nyfödda och gamla boaormar.
Fötterna minskar på bredden och springer på en tunn linje
för att ej blir biten.

Väl inne låser porten.
klick klick
Åh nej lampan ur funktion.
Hissen visar motsatsen ( Fan jag som alltid brukar ta trappen)
Den gnisslar värre än frugan på natten.
Lampan blinkar som ett sos alarm.
Där var det försent att rädda den.
Benen skakar jag blir sittandes i mörkret
samtidigt som den rör sig sakta uppåt.
Sekunder känns som långa minuter i timmar.

Ding

Öppnar den sista dörren till de trygga hemmet.
Tänder alla ljus andas ut.
Släcker ner allt igen precis som ögon,
täcket över huvudet,nuddar huvudkudden.
Öron är inte helt avstängda de något krafsar
de krafsar igen. Dom är under min säng.
De krafsar återigen....