När ska man väl få tid
till att någonsin få bråttom
När den ena dagen gått
följs den alltid av en ny
Likadant med åren
som lägges på varandra,
likt smultron på ett strå

Så mycket tid som finns,
så verkar den oändlig
Och morgon blir till dag
och dagen blir till kväll
Så blir man trött av kvällen
och sover sen till morgonen

Omgiven av dagar och nätter
som alla tar slut och ändå, inte

Mitt i det hela är Jag
Som en patriark i eget land,
i mina dagar och nätter

Så vem orkar väl ha bråttom
när tiden hastar själv