När löven byter skepnad

sin skrud

från grönt till guld

och bäddar med sitt täcke

ett gult

som sen blir mull

Då snart

får träden vila

från sommarns gröna slit

och sakta gå till vila 

för hösten kommit hit

Så byter även mänskor

sin skepnad

år från år

när livet mejslat rynkor

av sorg

bekymrens sår 

Men inuti i sinnet

finns barnet

kanske kvar

Det äkta och det sanna

det bästa som vi har