Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Singularitetens emissarie

Regnig höstnatt. Mötte dig på bron. Förväntade
mig mycket. Du bar en svart yllekappa. Bjöd dig
på en gul blend. Du rökte löjligt snabbt. Askade
på din kappa och svor på ryska. Jag skrattade
till av nervositet. Smoggen låg tät över viken. Du
bjöd mig på en blå blend. Regnet upphörde och
jag fylldes genast av tjära.

Att man kan älska någon man inte vet existerar.




Fri vers av Salainen
Läst 187 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-09-29 21:22



Bookmark and Share


    ej medlem längre
jag håller med nedanstående. sista raden skulle jag stryka, men om du inte vill döda dina darlings tycker jag du borde skippa att ha den som fristående rad bara. det är så pass kort att alla dina ord syns ändå. annars tycker jag väldigt mycket om denna. men funderar lite över böjningen på "smog".
2012-10-09

    ej medlem längre
fint, men jag tycker att sista raden tar mystiken ur dikten, hade det varit min dikt hade jag strukit den. kanske även använt mig av radbrytning? texten blir i sitt nuvarande format lite för kompakt och jobbig att läsa,

men allt som allt tycker jag att det är en väldigt bra och stämningsfull dikt!
2012-09-30
  > Nästa text
< Föregående

Salainen
Salainen