det nalkas spår i det vita täcket
och en spörja om kärlek
blir till inget när grannen föll i mörkret på jakt efter räcket
i dunsen från trappan uppdagades dina svek
druvor i mig nu dom pressar
vänner tar mig till en sal
där hattar åker av och ingen stressar
alla får där fröjdas i misär långhårig som kal
du fryser när veken somnar
ånger blir din vaggvisa och ledsagare
dina äventyr blir till apokalypser och din kropp domnar
i den vackraste av sal roar sig nu med många din forne följeslagare
på din krok hänger nu en annan kappa
öl och brännvin lysa väg åt lakanen mina
precis i närheten av grannen som föll i en trappa
gryningen närmar sig mig i leende medan den får livslusten din att sina