nästan så
genomblåst

av den friska vinden
solen ligger på

små moln som aldrig orkar
störa den ordningen



jag vaknade utsövd, avgiftad
befriad

nysprungen

min ros är en Södergransk sådan
mörkröd

ståtlig

oklanderlig i sin skönhet




jag är naturen
höst nu

löven röda
lyser på lönnen

allt liksom lever mer
fast jag vet det är död


så jag hyllar denna tid av förändring
lyssnar ej längre till röster

bara vindar

dom viskar bara saker
jag vill höra

som passar mig