Ensamhet...

När dygnet närmar sig midnatt och det är högtid för min skönhetssömn,

 då känns det som jobbigast att lägga sig i det kalla ensamma sängen...

 in i tystnaden - i tomma ingenting!

Jag längtar efter en varmt välkomnade kram som omfamnar mig med

 kärlek och omsorg...

någon som flåsar mig i nacken,

 stryker hårstråna ifrån mina ögon - när vi tittar in i varandras ögon...

Precis innan ögonblicket när verkligheten förvandlas till dröm...

 Likaså, är det trist att vakna mitt i natten, in i nattens tystnad.

Ingen som så lugnt andas bredvid mig...

Ingen famn att krypa sig intill...

 ingen som tröstar mig

 när ångesten av vargtimmen är som värst...

 när tankarna är mörkare än natten själv...

Då önskar jag att jag inte vore ensam...

Jag har så mycket kärlek att ge,

 så mycket omsorg att slösa

I nattens kyla, i det tomma rummet där

mina andetag är det enda ekande ljudet ...