Jag brukar kalla mina texter efter populära sökord. Inte de mest populära då, vilket förmodligen är "fuck" eller "porn".

Fast det gör jag egentligen inte.

Jag vill inte leva.

Jag vill inte vara som jag är.

Jag vill inte stå och låtsas att jag vet svaret på allt.

Det spelar egentligen ingen roll vad jag säger, bara några tror. Eller vill tro?
Kanske alla stora tänkare känt så här? Kanske har de resonerat som jag?
Varför har jag annars pluggat retorik? Varför skulle annars kursen retorik finnas?

Varför finns jag? Jag vill nog egentligen gråta.

Mamma!

Filippa!

Var är ni?

När ni inte tror på mig, vem ska då göra det?

I morgon säger jag det.

Jag stötte på Annie. Hon verkade så hård. Om jag kunde få henne att smälta.
Hon var kall. Kall.
Alla kvinnor har varit kalla. De har danat mig. De har lärt mig.
Makten är kall lärde de mig.
Jag är inte kall!!

Något har hänt med mig. Kanske är det skilsmässan?

Jag säger det. Jag slutar. Jag är sjuk.
Jag vill bli sjukskriven.

Jag vill rehabiliteras av staten. Jag vill dö och bli älskad.

Vem ska jag ringa?

Riiiiiiiing!

Faan skärp dig nu. Du kan inte gråta! Tänk om det är Expressen?

Puuuh. Andas.Puh.

Jag lyfter luren nu. Yes Im the man! Im the shit! I have the power!

-Ja?