Gunlög hade fått upp ögonen för Grimhild, det var nämligen så att han inte bara var Trolljägare som var spännande nog men också smed. Han gjorde vapen till alla i byn och det behövdes för förutom trollen fanns det en och annan grannby som vill åt byns rikedomar.

Hon pratade med Grimhild som var ganska motvillig till att hon skulle ”gå lärling” hos honom men gav med sig när han sett flickans glöd i ögonen. Hon sade att hon ville lära sig allt om att jaga troll och om att smida vapen.

Sagt och gjort, hon fick börja med att hämta vatten när Grimhild var i färd att tillverka ett svärd. Gunlög som var så stolt bara av att få vara hans lärling(det var inte många flickor som fick/kunde det) gick med gott mod och hämtade vattnet.

Sedan stod hon och titta på hur Grimhild bearbetade stålet som skulle bli ett vackert svärd sedan. Han tittade på svärdet och begrunda allt noga efter och finslipade på detaljerna. Sedan när han tyckte det var klart så bad han Gunlög att gå med bud att det var färdigt för hämtning. Mannen som var en handelsresande som hade gjort ett stop i byn var mycket nöjd med svärdet och betalade extra för det både för utförning av arbete och snabbheten på det.

Det extra gav Grimhild till Gunlög, han tyckte flickan skött sig bra och ville uppmuntra henne.

Dagarna och månaderna gick och Gunlög fick göra mer och mer i vapensmidet, massor av män kom för att få sitt vapen slipat eller köpa nytt.
En dag så bad Grimhild henne att gå ut för att hämta ädelstenar i berget intill byn.

Hon undrade vad det var för någon som skulle ha ädelstenar i svärdet men ville inte verka nyfiken så hon gick iväg och började plocka. Hon plockade det vackraste rubinerna och smaragder hon kunde hitta.( Det var byns hemlighet att det fanns ädelstenar) Men när hennes lilla pung var full så gick hon hemåt.

Hon ville inte dröja för länge vid berget med tanke på trollen. När hon kom tillbaka var Grimhild i full gång med svärdet eller ja det var något mellanting mellan svärd och dolk. Det var rätt långt men ganska smalt. Hon tänkte det kan inte vara en stor person som skall ha det. Kanske var det drottningen. Precis när hon kom så frågade Grimhild vad hon tyckte om svärdet. Hon svarade ärligt och sa att det såg lite ynkligt ut för en vuxen man.

Jo det höll Grimhild med om, men till saken hör lilla fröken att det är ingen man som skall ha detta svärd sade Grimhild. Inte svarade hon, vem är det då? Jo det ska du ha svarade Grimhild.

Jag men, men stammade hon jag kan ju inget om svärd. Lugn svarade Grimhild, jag skall lära dig. Och för den delen om du ska vara trolljägare kan du ju inte gå vapenlös.

Gunlög sken upp som en sol och visste inte hur stolt hon skulle vara.
Hon fick själv fästa ädelstenarna på svärdet och sen så kylde det ner det. Nå sa Grimhild, ska du inte prova det.

Jo svarade hon både stolt och lite nervöst. Hon tog upp det och det passade perfekt i hennes lilla hand ej heller var det för tungt.

Men det måste slipas för sade Grimhild, det går inte an att du går med en slö egg, det biter inte på några troll. Det hade han alldeles rätt i, så Grimhild Tog fram brynstenen och slipade till det tills det kunde skära i sten.

Han hade även gjort en inskription som löd” Gunlög trolldödaren” Nu hände det sig så att Gunlög hade ju inte dödat några troll än men det var nog bara en tidsfråga.

Hon var så stolt när hon stoppade ner svärdet i slidan för att springa och visa sin mor det. Hon tyckte för övrigt att det var ett mästerligt svärd. Det var historien om hur Gunlög fick sitt svärd som trollen senare kom att frukta.