Det var bara få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
jag visste var lyckan låg
Långt bortom oändligheten

Du var den som märkte
frågade ofta varför och hur
min mun skrattade men ögonen blänkte
Du såg verkligheten

Det var ju ditt fel
att det gjorde ont att finnas till
Jag kommer aldrig att bli hel
Förbannade kärleken