du förstenade
och stenade
det som var glömt
kvarglömt
någonstans efter vägen
finns inget kvar?

du haltar
haltar fram på kullersten
halkig av underkylt regn
var du går
sparkar undan grus
små stenar
representerar allt
du såg
hörde och
av de som
tog dig
övergav dig

i vilmet
i storstaden
försvinner du med vinden
och asfalten är kall
hård
precis som livet
tänker du