Utanför mitt sovrumsfönster

gulnar piprankas handstora blad

skrynklas ihop

faller ned

utan oro

för det som ska komma

Sakta 

nalkas vinterns kyla

naturens prunkande fest

avslutas

städas undan

lägger sig till ro

till vila

Snart

kan allt som växer somna

Innanför mitt själafönster

nyss öppnat på vid gavel

leker

kärlekens vårvind

flödar

glittrande ljus

som ömsint smeker

kinden

läppar

åldrad hud

Väcker längtans frön

som groddar

skjuter skott

ja blommar redan

Anar förundrad 

en ny sommar

ett nytt hopp

en ny gåva

Det måste vara Gud