Jag är inte längre självmordsbenägen
Jag sågar inte upp mina handleder i mina tankar
eller slänger mig framför tåg
förgiftar mig med de skonsammaste tabletterna
Jag vill inte dö
jag kan bara inte leva så här

Mörkret tycks oändligt
för mig omöjligt att ta sig ur
Vill sluta sorgen om mig som en mantel
falla ner
i ostörd dvala
Men det finns ingen möjlighet
för ostördhet
Det finns ingenting som lindrar
Det känns för jävligt
kanske har jag tur

De säger jag måste frigöra mig
finna styrkan och glädjen i mig själv
återkräva rätten till ett eget liv
Måste släppa taget
om det som jag ej kan kontrollera
men vill kontrollera
Börja se till mig själv
till mina egna behov
För det är min tur nu
tydligen

Det är bara så svårt att bryta mönster
till och med när de lyser klart som neon
och man vet så väl
hur destruktivt allt är
men det ska gå
det måste ju gå
Jag har ju inte gett upp
inte än