ömt smeker morgonen mina sår
råd

rådjuren är här och äter när jag ser på

det vita signalerar fara, men jag är inte farlig

ingenting är farligt



kärleken, är inte farlig
längre

djupare, drömmer jag dig nära mig i natten
vändandes och vaknandes av dess intensitet

hur den berör mitt inre

våra hjärtan




du beskriver mig i ett poem
vår romantiska kärlek

en kärlek bara en poet kan känna
föreställa

dramatisera

manifestera




vad är livet värt min kära vän?
blott älskade vi

helhjärtat och rakt upp och ner

som från himlen till helvetet



såg på varandra
våra tillkortakommanden

tårarna

de hårda orden

fyllda

med förtäckta kärleksord och längtan;
lämna mig ej
jag är en skit men lämna mig ej

lämna mig ej

här

förutan

dig




sammansmältningar och smekningar
varma som lava

brännande mitt hjärterum

det sved och gjorde ont med sådan ömhet



den var så stark då

när vi såg

allt

i varandras ögon



och ej behövde tala mer

ty kärlek talar ett universellt språk
utan ord

jag här

försöker beskriva dock




missar i stora drag
den samstämmighet

som råder

när kärlek talar genom hudar
genom drömmar

genom rum och tid och utöver det
allt

frid

älskling