Jag ville bara visa, att jag lade märke. Ångesten, hur allting uppfattas, jag tackar så mycket och är inte hemma just nu. I deras ögon, rösterna, man hör verkligen och ser den, men men jag är det är som att man talar och tänker i etymologi.

Danskarna, inte bara, men identifierar sig väldigt mycket som just danska; jensen ar som andersson, sen och son. Ursprung och spår överallt, som perfekt mörker, en mynning rykande färsk.

Avslagen huskatt, stundtals. De frågade var i livet, någon tar klivet, var? Kvar? En fredag i mars.
Betoning, inlevelse, tempo och rytm.

Flertalig, saliga ord, rim medelst reson snurrande bord, fylla på bitarna...

It wasn't long before. She just had to unload, I got to be some kind of catalyst, funny enough when she realizes she's screaming, not at me but at previous experiences, thus lowering her voice. Perhaps even more funny is when I say something nice to her, and she gets so thrown off, only because: she was still in a way in a state of mind ready to handle a completely different situation, thinking of me more as a predator and a threat.

Who'd expect a beast ready to rupture you to act so kind? Not far away just a bit astray, eyes askew a sight new ingen fara det ar bara bara...

Det första T sade när vi kom hit, Eleni är ganska skön. Vad var det jag tänkte en två tre fyr, fredagsmackan till mer än vad ni ser.

Fakta, yea right. Seeing sight inte helt mild ser du en bild? Jag måste bara, ser du över huvud taget? Och i så fall, vad? Jag ser hur mycket helst är jävla vilse i skogen, vandrar omkring hittar allt och ingenting - livet som sådant, lever allt överallt, smått full.

Tjejer i köket, det värt.