så sakta kom gryningen, kall och svart
ensam utan störning

den filtrerade skalet omger
jorden

djuren håller sig borta idag
idag, är jag

en annan själ




jag har inte stulit natten från dig
drömmen var långt bort och så djupt gick den

att under jord var mindre långt bort
än vad universum ovan stratosfär

inga avstånd mättes
du var tyst i natt

jag nynnar än på den melodin




jag vaknar sakta ensam men med allt
runt slingrat in och ut som virkad ull

varm när det är som kallast

du har släppt mig i natt
jag har gått fri

jag har vaknat igen alldeles ny

utsprungen som höstens sista ros
tvungen att blomma

innan snön




när snön kommer
finns det jag begraven, som aldrig aldrig kunde

gå vidare

se, omkring vitt som snö

min olja kommer demonstrera
canvas kommer lida under tryck

musiken flöda

ansiktet återfå sin färg

allt gift förgås




denna morgon så kall
när jag fann mig efter en drömlös natt

långt långt bort

men nu i värmens land

nära brännpunkten
nära det heta

brända kadaver

av lust



blickar jag med rena ögon, djupröda
blad