När solen går ner bakom berget
vars strålar kastar sitt ljus
när skuggorna spelar teater
går jag stegen emot mitt hus

Öppnar grinden och låser den sakta
låter allt runt omkring sjunka in
för det finns en hel del att betrakta
jag känner vill inte än gå ditin

Jag känner hösten knacka på axeln
den kalla vinden är också gäst
jag ryser till och låser upp dörren
att komma hem känns ändå bäst