Att känna med hjärtat
vad som känns rätt
det har varit en av mina största meriter

Att känna, inne i hjärtat
vad som känns dåligt
det har jag aldrig vågat

Så nu, när jag lyssnar på mina varningsklockor
insuper alla skador
vågar se vad som för så länge sedan borde ha reparerats

Så gör det fruktansvärt ont

Hur hanterar jag de spöken - som ingen annan än jag själv tror på?
Hur höjer jag mig uppåt – när jag bara vill sjunka genom jorden?
Hur skrubbar jag bort oset av rädslor - när det är min signaturdoft?

Och hur i helvete ska jag våga blotta alla felmeddelanden
som mitt tunga
vilsna hjärta
adresserar till dig
?