Jag ror mitt sinne
över Vättern

John Bauer dog här.

Hans oskuldsfulla
flicka
i stora, farliga, mörka skogen.

Älgen bär henne

Han är som en berggrund skogens kung
Han rörs ej av tiden.

Jag kliver överbord,
vill nå till botten,
till grunden.

Finns den?

Den som aldrig rörts
av ytans vågor,
is,
storm
eller ångbåtar
Där vila finnas.

Något rör sig i vattnet!

Sinnet fångas upp
av en simmande krona,
han för mig till land;



Inte än viskar hans mule ordlöst.