Du kan inte äga dina barn
Min flicka har aldrig varit min
likväl har jag förlorat henne
till mörkret
till hatet
Kanske kommer hon tillbaka
kanske inte
Min sorg är tjockt mörkt blod
rinnande ur infekterade sår

Min lilla prins är inte min pojke
ruvad under mina vingar
matat med min djupaste kärlek
Min glädje, mitt hopp, min förtvivlan
Men han är hennes pojke
inte min
Inte min att uppfostra och ge trygghet
Inte min att rädda undan sveken

De tvingar mig bli den som sviker
när de sliter honom ur min famn
Mina tårar hjälper inte längre
mina bönfallningar kvävs av stridslarmet
tvingad på knä
finns ingen kraft kvar att kämpa emot
jag gnyr som en skadeskjuten hund
men får inget nådaskott

Berätta för mig,
Hur ska han förstå
varför de han älskar försvinner?