Det är en avgrund
En skrämmande jävla avgrund
som döljer sig i lugnet och ensamheten

Resultatet av ett halvt liv av yta

Det är ett kompakt mörker
Jag möter som främling


Rädd för mig själv

Jag vågar inte släppa ut natten
och dess inneboende väsen


Utsatt i ensamheten


Det gör så jävla ont
sliter mig i tu och överrumplar våldsamt


Blåslagen igen och igen

Djupet skrämmer mig
men ändå dyker jag och krossar skallbenet
och släpper ut allt

Raseri

mot mig

från mig

för mig

budskap till mig

Ingen munkavel

Hänsynslöst


Jag stänger av

Igen




Tar en paus från livet

och lever i min illusion lite till

bara lite

För jag orkar inte slåss

jag är skräckslagen

utslagen

slagen