där är månvägen jag går på beträder i din kärleks dräkt ande spel dobbel

de ljusa mörka tvivelaktiga tvekande tvivlarna, spinner

vävar av spindelvävssidentrådar

ger upp inför det där, faller ner är förlorad mitt mörker har framträtt jag är rädd jag är rädd jag är rädd, men inte ensam

inte förren dess allt faller faller jag ner på marken vrider och vänder ser
undrar inte funderar inte gör

kan de komma så nära att mitt innanmäte vänds ut och in igen jag ber det gör ont jag vet men jag ber utan att öppna min mun får jag bladen av din ros sprungen ur min halspulsåder som en flod av sorg och lycka, förvridenhet

ansiktet, jag rädes