När allt bara är sådär lätt

Och hennes läppar möter sina

Innan man ens hinner ta ett andetag

Det var så det var...



Självklart pratade vi först

Om triviala saker som vi både visste något om

Ditt leende bara fanns där

Som om det helt enkelt vägrade att blekna...

Efter inte allt för lång tid fick jag veta,

Att du till och med ler när du sover



Men innan det fick jag veta hur du trivs i blont

Men att det blonda aldrig trivdes på dig

Så ditt hår fick vara brunt

Något brunt som fick mig att tänka på lavendel

Det kanske låter underligt,

Men jag var redan lite småkär

Och lavendel är något som helt enkelt hör till



Och eftersom att allt gott måste balanseras

Så föll jag pladask

Inte för henne, men för den isiga asfalten

Jag skämdes så att det brände i ansiktet

Var säker på att du skulle tycka att det var pinsamt

Men du sade bara

"Ska vi gå hem och lägga is på det där?"

Och ditt leende var fortfarande kvar

Till och med när vi kom hem och du somnade

Men huvudet på mitt bröst



Och jag log också

Jag hade doften av lavendel

Jag hade värmen av en kropp

Och jag hade ett leende värt att sova med