Är det min tur att bli lycklig nu?
Om jag ens kan bli det,
om jag vågar hoppas att jag kan bli det.
Orkar jag bli besviken,
står jag ut med att se chansen passera,
är det värt att fortsätta såhär och gå under långsamt,
eller ska jag kasta mig ut och se om vingarna bär
Eller brister.
Gå på tunn is
Utan någon att hålla i handen.
Men trillar jag i får det vara.
Livlinan är för snäv,
ser allt passera,
når inte fram.
Kan inte gå i koppel mera,
försöka hålla takten men ändå halka efter.
Tappa orken.
Gå vilse.
Bara det går snabbt får det vara smärtsamt.
Det kommer att vara smärtsamt.
Det får vara värt risken.
Det finns ju en chans att jag blir lycklig.
Om bara för ett tag.