nära upplösning
fälten knådas av fyrhjuling
rådjuren blickar förstrött men vaket
rädslan de bär med sig, tystnar

en stund kan jag se
igenom höljet av sand
prisman reflekteras där
i frånvarande sol

gassar bakom molnen
glassar på en solstol från helvetet
kan det vara så begivet
att solen är ett helvete, om du kommer för nära?

det vet bara den som bränts
som svidit sår av tredje, fjärde graden
de gav upp hoppet, läkarna
om att någonsin se igen
att förvirra den skadade
bebry hennes skadade inre

hjärtat fortsätter sin vandring
jag kan också se tillbaks
vända en stund
för att se dina ögon klättra in i mina
på en själsfärd mot jorden
aldrig ifrågasätta den upplevelsen
vi delade

det var du och jag och kärleken
evigheten och förgängligheten samlade
nära skjuter ingen hare

här vare kärlek på burk
konserverad för sämre tider

minnen som går att äta
för en svulten själ
ett hungrande hjärta

du stjäl
min tid

igen