allt har belagts med en frostyta
råkyla tränger in

du är kall

jag famlar efter ljuset
sträcker mig efter element

längtar mot ljuset

du är skoningslös



jag målar ditt inre
det som kommer ut

det gnistrar och knakar
om mina händer

handlederna blir stela

allt som var gult
har tagit en form

färg från ingenting
vitt som döden

varje år

samma sak

varje år

samma sak



hur länge ska jag sitt med min bok
detta samma kapitel

oavsett varmt kallt
mörkt ljust

alltid samma ord
de går i minnet

samma väg
alltid samma spår

ser ej åt sidorna
plockar upp en pinne ibland

som för att leka bort
sår

som att allt skulle bli ogjort
om jag leker om det

nej, det består



men vissa dagar
kommer lusten

färgerna tränger sig på
jag måste måla

jag måste älska tiden
litegrann

och leva fullt i den
fyllas av inspiration

låta minnena förträngas
blott en stund

och bara njuta
av att vara

jag