närheten
saknaden, huden som inte finns
känns, bränns

rosen parfymen jag har för dig

jag tar en doft, njuter
minnet
den dag jag fanns


de kryptiska meningarna
är inget annat än poetens svar till ett universum utan tak

jag famlar efter ledtrådar i stjärnbilder nummerstatistisk vetenskap

hoppet är som en gryning jag sväljer hel i arla morgonstund

då jag ej vaknat, vaknat, då jag sover än min törnrosasömn


ska detta vända?

rätt?


någon gång tänker jag teoriskt på saker jag gjorde och avskyr dem

vet alla gånger jag praktiserade dem och det var som naturligt men

detta vet du och jag mycket om. för vi känner

vi nästan enbart känner även när vi tänker

och det vi tänker manifesteras för att vi känner samtidigt

intuition