Att det krävdes så lite
För att rubba min balans

Dina silkestassar runt min hals
morrhårsfniss i örat om natten
nog skrämde du mig en stund
Strimma-katten

För i 11år har vi sovit så
hand i tass nos mot hår

Tid är en obönhörlig börda
hon maler ner år timmar sekunder i sin kvarn
lämnar stjärnstoft som blir minnen

vi sover tätt intill i natt
människa och liten katt
ett av nio liv

du har åtta liv kvar