det stormar sextontakter
bakom ridån spelar gycklaren
dansar till toner, det är en sorgesaga

rött lyser allt där, jag står och ser
på den tomma scenen sker
en virveldans av damm som skett

ett svekdamm
ett mord
en hora
en man

och jag

svänger om
svär och tjuter
gapar över styckets bröst
faller ner i opiumhålet där viskar röster repliker

som saknas, förlåt
till exempel

fan vad dum jag är, ett till
du, är min ende

jag älskar och kommer förgöra dig
sen lämna dig i en hög av illaluktande sediment

kall och ensam i natten, svag doft av rosen som var
inget svar
ingen ursäkt
bara jag kvar

nära viskar de influgna duvorna
stanken är av staden

de grå, virvlar sandmärken på scenen
de har smuts med sig
in

bakom

ridån