det rann en stril
en scen av blod en skog av lid-
ande

rann under plankorna
jag satt under plankorna
det var Johnny, med sin kniv

det var damm under golvet
de trampade där över
jag fick spån i huvudet

nära att jag dånade
skrek ut allt i natten
bara så befriande



ingenting skönt framför mig
allt såg rött blixtra, det var mord
det var mord och hon lutade här

vid kanten, luckan där
de fann henne strupen öppen
av skrik

hon dog av skrik
hon skrek därinuti

under plankorna
under golvet

Johnny där



falska känslor undergräver
mer än sanna drömmar bygger

finna en väg över fälten
eller steppa högljudt på taken naken

ides inte när skriket kom
tog det hennes kropp till slut

ni vet skriket?
ångesten

det tysta skriket ingen ser

under plankorna

alldeles

vid luckan där